Jag kommer inom kort att fortsätta på det tema jag skrev om senast, professionell uthållighet. Jag måste dock göra ett mellanstick.
Jag har varit väldigt kritisk mot hur den förestående reformen kommit till och utformats. I min bok, Svensk polis – Pusselbiten som inte passar in, har jag varit pessimistisk om hur reformen med sin managementutgångspunkt ska kunna lyckas. Men nu har något oväntat smugit sig på mig, en känsla av optimism.
Jag är uppvuxen i Norrland, optimism kom inte direkt med modersmjölken. Men beslutet att välja Dan Eliasson som rikspolischef fyller mig med en viss tillförsikt. När man valde honom känns det också som att man valde bort något annat. Man valde bort den ensidiga inriktningen på management som väg för reformen.
Ja, det har liksom öppnats ett fönster, en möjlighet att göra om, tänka rätt. Inte vara så dogmatisk.
Jag får väl hantera denna nya känsla av optimism, även om det känns ovant.